emmmaamarie

Just nu beskriver man mig rätt bra som känslomässigt instabil. Alltså. Jag kan inte ens sätta ord på vad det är jag känner. Men jag vet att jag hatar den här känslan. Vill aldrig mer känna den. Vill men samtidigt så vill jag inte. Hjärtat och magen säger en sak men hjärnan säger en annan. Det är sådana här gånger man är glad att man har fina människor runtomkring en, som bryr sig. Och det är sådana här gånger jag tänker på det en väldigt klok människa sa till mig för ganska exakt ett år sedan, att, det är bara du själv som kan se till att du mår bra.