"livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får"

Det blev en fin söndagskväll igår, med tusentals kramar och en fruktansvärt fin film, Forrest Gump. Sånt gillar jag. Någonting jag däremot inte gillar lika mycket är att bli väckt av att en spindel kryper på armen. Det är sådana tillfällen man är lite extra lyckligt lottad att man har en man bredvid sig som utan att tveka lyfter spindeln i benet och slänger ut krypet, tack älskling.

Idag har jag tränat på Fristilen för första gången på...en månad? Det kändes grymt bra och när till och med en gymanställd kommenterar att en timmes löprunda ser enkel ut så känns det ännu lite bättre, jag har inte tappat all min uthållighet under dessa veckor av förkylningar, feber och ögoninflammation. Fint.
 
Jannie kommer snart till mig också, vi ska laga middag tillsammans och bara umgås. Ha en bf-kväll liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0